Publikens brev till Kim och Jonna.

"Hej Kim och Jonna!
Mitt brev går till Kim och lite till Jonna. Om jag börjar med dig Kim så tycker jag att du ska säga som det är hemma, för om jag har förstått rätt så har du inte så svårt hemma som Jonna har, och om inte det hjälper så kan du ju alltid gå till fröken och säga som det är, och att hon inte får tala om för någon.
Om man ska gå in lite i Jonnas liv så tror jag att hon inte har så lätt hemma och att hon är avundsjuk på Kim för att hon är så duktig på matte till exempel och klassens lilla gulligris. Jag tror att Jonna behöver hjälp med att sluta mobba andra. För mobbning går att stoppa bara man hjälps åt.
Hälsningar Elina"

"Hej!
Jag tyckte pjäsen var bra men teatern kunde ha varit längre. Kan ni göra en fortsättning? I fall det blir nåt kan ni skriva tillbaka. Hoppas att dom slipper slöjor i Afghanistan i alla fall. Jag skulle hellre dö i stället. Jag har tur att jag bor i ett bra land.
Hälsningar Johan"

"Hej Kim!
Du är smart som har en bok gömd bakom toan. Du kan väl skriva allting i den där boken... Städerskan gav dig bra råd. Du hade tur som träffade henne. Det är bra att tänka att man är en bra människa om man blir mobbad eller utfryst. Oftast är man mobbad för att några andra barn tycker illa om en... Sången var bra om Afghanistan. Det är bra att det finns kamratstödjare!
Trevliga hälsningar Josefine"

"Hej Jonna!
Jag tyckte att du var grym mot Kim... och när du sparkade Kim tyckte jag att det var verkligt. Jag visste från början att du var avundsjuk på Kim. Om jag skulle vara du skulle jag vara kompis i stället för att vara dum. Det var oschysst när du stängde in Kim i toan.
Sebbe"

"Hej Kim!
Jag förstår inte varför du lät dig mobbas så där. När jag började 2:an så ville ingen vara med mig. Då gick jag till parallellklassen och fick en massa kompisar där i stället för att försöka vara med alla i min egen klass. Det var mycket lättare att umgås med den andra klassen. Alla i min egen klass frös ut mig. Du borde vara mer stolt över vem du är.
Med vänlig hälsning Catrine"

"Hej Jonna!
Jag undrar varför du mobbade Kim... Jag tycker synd om dig för att dina föräldrar var alkoholister och du var dåligt uppfostrad. Jag tycker att du borde fråga Kim om hon kunde lära dig matte i stället för att mobba henne.
Från Ali till Jonna"

"Hej Kim!
Varför försökte du inte prata med någon som förstod? Och en sak till: Du skulle säga emot från början när du var starkare, för i teatern förstod jag att du blev svagare när Jonna mobbade dig... Och en sak till: Det som ni sa om Iqbal tyckte jag var bra, för inte ens ett skott kan döda iqbal. Han blev ju så känd...
Jag är klasstödjare, jag och en tjej i min klass, och jag ska säga till en fröken om jag ser en som blir mobbad.
Hälsningar Kristoffer"